Jag kan inte formulera mig, så jag är nog ingen matematiker

Heeej!

Sitter hemma hos Joel och har käkat pastagratäng till lunch - en barndomsfavorit. Idag var det Nallesjukhuset på schemat och jag har lekt ambulanspersonal och visat hur en ambulans fungerar för 60 barn i tre-fyraårsåldern. Helt underbart, saknar alla barn där hemma och småkusinernaaaaaaaa.

Det här med att promenera med Anden e lite som att gå hem från förskolan med barnen, det tar forever för det ska tittas på istappar och kastas snöbollar - och visst är det intressant att se om denna sten kan krossa istäcket på älven?

Så. läskig. så. ensam.

Pizzamiddag på Vezzo (och jag valde eller inte valde vatten och smakade eller inte smakade av Andens läsk)

English breakfast for breakfast (när han äntligen vaknat 10.30 lördag morgon)

MASTERCHEF USA TAGGATAGGATAGGA

Fin eftermiddag i stan innan vi gick på Hitta Doris, bioooo.

Lyckliga barn som får vara tillsammans.

Drömhusen levererar.

Nallen ("för nallar behöver faktiskt inte innebära björnar alltid") som vi på Nallesjukhuset idag var tvungna att komma och hämta med ambulans.

På min station visade vi barnen hur en ambulans fungerar, och förklarade att man aldrig behöver vara ensam i en ambulans. Andra stationer fokuserade på operation, hälsocentral, vaccination, väga&mäta, röntgen och en anatomilektion. Allt för att ge barnen en bra och trygg relation till vården.

Den viktigaste frågan var dock "hur kom ambulansen in?", men som tur var hade de pedagogiska bilder på väggen av hur detta problem löstes... Ser ni mig i reflektionen? Landstingsklädd och allt!

Vi visade även barnen vad ambulanspersonalen har med sig när de åker ut och hjälper folk.

Massa mediciner, stetoskop, blodtrycksmätare, febermätare, sprutor, vätskeersättning....

Och massa, massa slangar som kan stoppas ned i näsa och hals för att hjälpa nallen andas. P4 kom dit och hade en kort intervju livesänt, och mitt i min förklaring av en syrgasmask för barnen fick jag en mikrofon mot mig och en fråga att svara på, som om ni hörde någon lite halvförvirrad prata om verktyg för att öka andning hos patienter vid elvatiden på P4 imorse så var det jag haha.

Mysigt värre.
   På måndag är det nästa dugga - skriftlig i provsal och grejer denna gång. I två och en halv timme skriver vi, så till helgen blir det mycket fokus på att lära in allt om DNA, cellmembran och signaleringsmolekyler. Aaaaaaaaaahhhhhhhh. Allt känns så långt borta.

Kramkramkram,
J

jeg likker deg!

Gokväll!

Med den lilla kameran är det så mycket enklare att fånga saker på bild.., och det sker mer naturligt - så här kommer lite fler bilder från de senaste dagarna här uppe. Har precis fått grepp om hur kursen fungerar och har helt kommit in i att läsa på egen hand i kursböcker, har börjat inse charmen med Medicinska Biblioteket och tömmer ur mig all överbliven energi på IKSU tillsammans med Joel (han har numera godkänt att hamna med namn och bild här haha) - vi har testat dans, bodypump, simning och byter styrkeövningar med varandra så att mina muskler är helt nedbrutna. Och när vi springer bredvid varandra på rullbandet, slår jag mitt personliga rekord hela tiden i ren desperation över att få vara bättre än honom (omöjligt, han har sprungit långt och mycket och regelbundet sedan han var tio, orättvisa förutsättningar).

På upptäcksfärd vid Umeälven. Har aldrig känt mig som mer i Norrland än då, tallar överallt.

Solnedgång över Umeälven i stan. Utsikt över Drömhusen.

Var och klippte håret (!!) och åkte sedan och lagade mozarella/fetaost och spenatpiroger till middag hos Joel.

Fin bild på oss.

Han lärde mig även göra palt OCH hur en äter det korrekt.

Sedan kom Isak och bjöd på glöggfika. För det var november och då är det okej. Glöggen från IKEA = kärlek.

Och vi bakade bullar.

Lyckades hitta till Backens kyrkogård i lördags - den var hur stor som helst och så fin med alla tända ljus på Alla Helgons dag.

Det var nästintill magiskt alltihop.

Sedan i söndags anordnades en "pärldag" i stan, så jag och Joel gick dit och pärlade fuck cancer armband för Ung Cancer.

Vi tänkte att det bidrog med fingerfärdighet och därmed till våra kirurgiska färdigheter. Jag gjorde 19, han 11 (and yes it was a competition).

Lyckligt koncentrerat barn. Och de bjöd på fika!! Så när vi sedan gick till IKSU, körde jag slut på mig själv trots att jag gick på kakor och koffein.

Det har varit några riktigt lyckade dagar, återigen. Tidsuppfattningen är en annan här, allt flyter in i varandra trots att det är nya upplevelser hela tiden, nya intryck hela tiden. Nu har snön kommit också - på riktigt. Det är snö och kallt och mörkt och helt, helt underbart. På fredag kommer Anden upp, äntligen, saknar bland all glöggfika och annat mys Stockholm och de där hemma mer än någonsin. Särskilt när de bombar familjechatten med allt från mysiga snögubbebilder med alla kusiner i Aspelund till såna där irriterande "någon hemma?"-meddelanden. Like it's my home too, right? Please? Tilly har precis flyttat hemifrån hon med, och hon började i Åre som anställd av Skistar idag. Så häftigt. Allt. är. så. häftigt.

Kramkram,
J