Vi brukar lägga de som tuppar av på trappan där borta

Heej!

Kom precis, och jag menar precis - så pass precist att jag fortfarande är chockad över värmen i Stockholm och fortfarande mosig efter fem timmars resande, hem från Göteborg. Jag och mamma var där under helgen, hon för att jobba och jag för att (äntligen!) springa Göteborgsvarvet - ett lopp jag väntat på sedan tjejmilen förra september då jag anmälde mig.. Det var fint där, både vädermässigt och rent allmänt och loppets bana var otrolig. Det var ett kul lopp, med extremt mycket människor och en folkfest i hela staden. Jag hade tidigare aldrig sprungit ett halvt maraton, 21 kilometer, men tog mig springandes i mål igår, vilket gjorde och fortfarande gör mig glad. Det har varit en bra helg, definitivt, även om mina lår fortfarande protesterar vid gång (särskilt i trappa) och mina höfter inte riktigt tycker att jag ska röra mig överhuvudtaget.

Måste visa bild på mina bebisar till solrosor som jag planterat ut nu. Det är fortfarande mycket spännande vilka som kommer att överleva.

Jag tror detta är Margo and yes I named them.

Rakt på sak: här är vi i Göteborg, vid slottsskogen, vid startfållan som jag snart ska gå in i för att börja avverka mina 21 kilometer.

Min startgrupp, nummer 22. Det fanns 25 totalt och de som inte tidigare sprungit Göteborgsvarvet hade inget sparat resultat - så vi blev placerade bland de sista startgrupperna. Nästa år... kanske startgrupp 16 för mig? Jag och mamma försökte lista ut detta på hotellrummet imorse med hjälp av löparnas resultat men it wasn't that easy okay.

Här står vi, alla 22:or, all ready to start. Lite deprimerande though - redan innan vi börjat gick det runt folk med medaljer som redan kommit i mål. Men det gjorde oss taggade B-)

Avenyn - här har vi löpare sprungit femton kilometer och det sluttar uppåt i princip konstant de sista sex kilometrarna, men man kan ju inte bryta när det står folk och skriker "KOM IGEN!!!" på sidorna om spåret.

Det var lite coolt - innan jag sprang iväg stod jag och mamma och kollade på målgången - och det kom människor hela tiden. Det var alltså folk som gick i mål konstant mellan typ klockan två och klockan sju. Så många utmattade, glada ansikten!

Det spelades musik live längs med hela banan.

Målgången! Jag är hon med uppsatt hår och svart tröja, ganska mitt i bilden och det är alltså mina sista 100-meter jag påbörjar precis när jag ska springa under "bron" (för det var en bro även om det inte syns på bilden).

Lots of people like everywhere.

Stolt tjej.

Jaa, det blev så bra igår. Och vad är nästa mål? Att springa en halvmara igen! (Och någon gång under min livstid ett maraton, men jag behöver nog träna upp lite benmuskler för den).
   Annars så har jag och Hanan fullt upp med att planera vår Skåne/Köpenhamnresa i sommar - which is gonna be awesome. Och biljetterna till Taylor Swifts konsert i London har kommit - which is gonna be awesome. Det är två skolveckor kvar för mig nu innan forskarskolan och därmed sommarlovet drar igång, vilket känns lite overkligt.
   Nu ska jag packa upp min väska (notice the cirkelslut med hur precist jag kommit hem), vattna mina bebisar, äta gös som pappa denna förmiddag fiskat upp samt googla lite på vad kursen biologi 1 innebär så att jag vet vad jag ska studera inför kursprovet på tis- och onsdag.

Ha det fint!

Kram,
J