Att besöka bästa vännen i Åre tar tydligen kål på en *powernap så fort vi kommer innanför dörren*

Heej!

Jag har varit i Åre! Hos Tilly! Ganska lustig känsla det där - att kliva på ett tåg 00.40, sova som en sten i någon slags oergonomisk ställning i en tågstol (perks of being young) och 08.16 kliva av i ett snölandskap, möta Tilly och gå hem till henne (knasigaste meningen någonsin när hennes hem numera ligger i Åre) och laga havrepannkakor till frukost. Underbart.
   Och Åre imponerade. Stället var precis så klyschigt fjälligt som förväntat - gulliga trästugor överallt, snö, berg (och berg och berg och berg och det var inte platt någonstans), människor som gick runt i pjäxor... Stället andades after ski om kvällarna. Det var roligt att se - Åre är verkligen den svenska fjällidyllen, och jag är så glad att Tilly får lov att leva i den denna säsong.

Mysfrukost på Höglunda, höll jag på att skriva; men icke! Mysfrukost på Källvägen.

I supermysiga underställ, med trasiga pannkakor och gröna bananer. 

De (Tilly och rumskamrat) bor i en lägenhet som ägs av Skistar (företaget de jobbar för), men de har verkligen gjort de till sitt eget, och lägenheten var supermysig.

Kolla liksom? Bildkollage på väggen, julstjärna i fönstret och på fönsterbläcket, guldbricka med ljus på tv-bordet...

OCH DENNA UTSIKT! FRÅN DERAS VARDAGSRUMSFÖNSTER! Förstår ni, vilket paradis att få bo i om man älskar skidåkning?

Frukostmys.

Tandborstning och påklädning samtidigt för taggen är TOTAL, jag ska ut i skidbacken för första gången på flera år taggtaggtagg!!!!! Tandborsten försvann sedan totalt, och uppenbarade sig magiskt i min väska precis innan jag skulle åka hem.

Glada barn.

Åre. Kärlek. Snö.

En till bild på det för varför inte?

Lunch, efter en halvdag i backen. Asså mina fötter skrek. Mina vader krampade sönder. Det var roligt att stå på skidor igen - det var det verkligen, men det var jobbigt. Men jag behövde bara slänga mig ned i snön och halvgråta lite två gånger innan lunch (men ska sägas, att jag halvsovit på ett tåg natten innan), så det är vi stolta över.

Glad att man får känna denna fina.

Tillys glasögon, Tillys halsduk, pappas mössa, min jacka (tror jag? Den passade oväntat bra efter att ha varit oanvänd 5-6 år), mammas vantar, hyrd hjälm.

Lyckligt återförenade.

Blåste så himla mycket första dagen. Alltså på riktigt - sista åket, åkte jag nästan uppför backen istället för ned. Och så började det snöa också.

Gillar hur man ser kameran i reflektionen på glasögonen.

Jäääättetrötta skidbebisar väntar på skidbussen tillbaka till lägenheten.

Vi gjorde mat i lägenheten (samt halvdog i hennes soffa, i varje fall en av oss #jag #alltidjag), sedan stack vi iväg ned till Åre Torg - där vi hade boende bokat på ett vandrarhem.

Vi spelade kort, åt Tillys chokladbollar och mandariner - innan hon läste bok några timmar och jag sov som en sten (förutom... när jag tydligen hade en konversation med Tilly som gick något i stil med: "Varför tittar du på mig, Johanna, har inte du somnat?", "jo, jag sover, har du somnat än?", men jag har inga minnen utav detta).

Såhär såg det ut där vi bodde - som en utomhusgård inomhus, med massa rum där folk bodde.

 

Väntar på bussen inför skidåkningsdag nummer 2! Mycket bättre väder denna dag - så alla liftar var öppna,

Åre är sjukt stort. Backarna är låååånga. Det brinner i benen.

Skidåkarna har fallit ihop på golvet i en hotellkorridor - där vi värmer fötterna på ett element och...

...blickar ut över Åre By.

Middag på Creperian nere i byn.

Hungriga barn.

På tågstationen. Kändes rätt lustigt, två dagar kan gå så fort. Och ändå vara så fulla. Intensivt. Ser ni de blåaktiga ljusen i en rad längre bak i bilden? De ljusen lyser upp en nedfart som jag och Tilly åkte nedför tidigare under dagen (sånt tycker jag är coolt).

Mot Stockholm...

Häftigt, va? Hur man så totalt kan byta omgivning och omständigheter, så kort och intensivt. Gå från att vara ensam hemma med massa tentaplugg framför sig, till att stå på skidor i Sveriges bästa backar. Galet. Underbart.
   Men så tärde det på krafterna - och jag satt hela tågresan hem med 40 graders feber och halsont, inte det roligaste när det höll på i 8 timmar och dessutom var mitt i natten. Har tur - världens bästa och finaste Sofia hämtade upp mig på centralen och skjutsade hem mig till Ekerö - så slapp i varje fall vänta ytterligare timmar på att tunnelbanorna skulle börja gå. Det var fint av henne.
   Så nu har jag vilat. I hela 36 timmar - jättejobbigt. Hanan kom över idag med blåbärssoppa och medicin och massa kärlek, det var välbehövligt. Och nu mår jag bättre - så jag har fortfarande ett litet hopp om att lyckas ta mig till Joel och Helsingborg imorgon på nyårsafton.

Kramkram,
J

Julen 2016 - vaja, bastubänk och en ångande själ

God Jul kära vänner!

Det är annandag jul, och jag är hemkommen med båt från Helsinki - efter ett fint julfirande med mormor, moster och morbror med sambo. Vi fick två bra dagar på Finlandsfärja - med jättegod mat, sköna sängar (vi vaggades till sömns av havets vågor som små bebisar) och mycket skratt. Det var min första jul utan familjen och det kändes nog lite skevt för både mig och dem (de har tagit sig tillbaka till Thailand efter julfirande i Kambodja - ni följer dem väl på Instagram? Karlslidontour. Jag kommer lägga upp bilder också, när jag har tillgång till dem), som sig så bör. De hade det bra de också, och vi tänkte på varandra.

Överhuvudtaget känns det ganska magiskt att vara hemma på Ekerö igen. Det är som en lyx att få äta vad jag vill från kylskåp och frys, och att kunna ha hög musik i högtalarna och att få sjunga hur högt jag vill och att få titta på tv-serier på teven, att få borsta tänderna samtidigt som jag går runt i huset, istället för att bli snurrig av att gå varv efter varv på mina kvadrat i Umeå. Lite konstigt är det väl ändå? Jag går av tåget på centralstation och är hemma, jag hittar i stan och bland alla förvirrade och irriterade och frustrerade turister navigerar jag mig rätt genom kollektivtrafikens system utan problem. Stockholm. Min mormor sa att hennes mamma brukade säga det: även de som är födda vid helvetets port, längtar hem till sin födelseort. 

Kom till Örbyhus dagen före dopparedagen - och vi firade minijulafton med tacos, tända ljus och massa mys.

Magisk gran. Och mina julklappar! Har tur jag, som får julklappar trots att vi kommit överens om en julklappsfri jul i år. Fick ett par supermysiga sockor av farmor (som jag har på mig nu för asså varför ska jag nånsin ta av dem, de har underbara nerhasade skaft), en stickad sjal av mormor och ett Harry Potter puzzel av Joel (för alla referenser jag inte tagit...).

Moster och systerbarn, kärlek för det. Sjalen = den jag fick av mormor, kärlek för det också.

Ännu mer kärlek.

Julaftonsfrukost!!!!!!!! Mys x 13256 - gröt, skinka och lax.

"Johanna, se till att du får med skinkan på bild" (och mamma: snälla notera att ljusen i ljuskronan är tända, har sett till att det fastnat på överstående bilder speciellt för dig).

Agreed.

Vi lämnar Stockholm med båt, julafton klockan 14.00.

Vi bodde högst upp på båten - och hade teve på rummet, så oroa er inte - vi fick sett Kalle Anka.

Havets vidunder by night.

Julklädda damer.

Anländer till Helsingfors på juldagen - och plötsligt blir det ett himla sjå att hålla koll på vad klockan är. 11? eller 12? Svensk tid? Finsk tid? Nej, är middagen 18.00 svensk tid?! En timme till? *dör*

Frukost i fören - med utsikt över Helsinki.

Lycklig (nästan mätt!) tjej i stickad tröja.

Proof of utomlands - annorlunda skyltar.

Jag, Björn och Li turistade lite i Helsingfors. Sedan gav de upp (icke-norrlänningar vetni, de klarar inte kylan), och jag fick upptäcka stadskärnan själv. Gigganti = elgiganten, gulligaste ever.

Morbror och systerdotter.

Centrerat osv, proffsfotograf nästa.

Barhäng på juldagskvällen.

Dans, smörig musik och fulla röster - blir det mer Finlandsfärja än så?

Skål för det!

Tjejhäng.

Och så blev jag uppkallad på scenen när trollkarlen behövde hjälp. Barnen som hjälpte till fick ballongfigurer, vad fick jag? En alldeles för out-of-nowhere-kram.

Stockholm in sight, denna annandagjulsmorgon! (Klockan 10? 11? 10? 11? SVENSK ELLER FINSK TID PLZ)

Tror jag är ganska glad att jag känner Stockholm som mitt ändå, trots hatet mot Stockholmare så fort man kommer utanför riktnummer 08.

Titta, fint va? Stockholm välkomnade oss tillbaka med blå himmel. Och jag tog mig hem kommunalt till Ekerö utan problem - och här hemma har jag njutit av tillgången till symaskin, packat om mina väskor och tagit en springtur runt Älvnäs (som INTE är upplyst, om ni undra - och man vet att man bor på landet när man springer fortare i mörkret av rädsla för vildsvin, snarare än rädsla för annat som kan lura i mörkret).
  Packat om mina väskor? Jajamän, jag har nämligen turen att om två timmar sitta på ett tåg på väg upp igen - mot Åre och Tilly, vännen jag inte träffat på närmre 86 dagar nu. Vi ska åka skidor, jag har drömt mardrömmar om brutna ben hela veckan. Det blir intensiva två dagar - innan jag på onsdag tar mig tillbaka till hufffffvudstaden. Sedan är det nyår i Helsingborg, ser löjligt mycket framemot att få träffa Joel och besöka postnummer 256 56. Känner mig ganska lycklig, som har platser över hela Sverige dit jag är välkommen.

Kramkramkramkram - ta hand om er och varandra i juletid,

J