Att besöka bästa vännen i Åre tar tydligen kål på en *powernap så fort vi kommer innanför dörren*

Heej!

Jag har varit i Åre! Hos Tilly! Ganska lustig känsla det där - att kliva på ett tåg 00.40, sova som en sten i någon slags oergonomisk ställning i en tågstol (perks of being young) och 08.16 kliva av i ett snölandskap, möta Tilly och gå hem till henne (knasigaste meningen någonsin när hennes hem numera ligger i Åre) och laga havrepannkakor till frukost. Underbart.
   Och Åre imponerade. Stället var precis så klyschigt fjälligt som förväntat - gulliga trästugor överallt, snö, berg (och berg och berg och berg och det var inte platt någonstans), människor som gick runt i pjäxor... Stället andades after ski om kvällarna. Det var roligt att se - Åre är verkligen den svenska fjällidyllen, och jag är så glad att Tilly får lov att leva i den denna säsong.

Mysfrukost på Höglunda, höll jag på att skriva; men icke! Mysfrukost på Källvägen.

I supermysiga underställ, med trasiga pannkakor och gröna bananer. 

De (Tilly och rumskamrat) bor i en lägenhet som ägs av Skistar (företaget de jobbar för), men de har verkligen gjort de till sitt eget, och lägenheten var supermysig.

Kolla liksom? Bildkollage på väggen, julstjärna i fönstret och på fönsterbläcket, guldbricka med ljus på tv-bordet...

OCH DENNA UTSIKT! FRÅN DERAS VARDAGSRUMSFÖNSTER! Förstår ni, vilket paradis att få bo i om man älskar skidåkning?

Frukostmys.

Tandborstning och påklädning samtidigt för taggen är TOTAL, jag ska ut i skidbacken för första gången på flera år taggtaggtagg!!!!! Tandborsten försvann sedan totalt, och uppenbarade sig magiskt i min väska precis innan jag skulle åka hem.

Glada barn.

Åre. Kärlek. Snö.

En till bild på det för varför inte?

Lunch, efter en halvdag i backen. Asså mina fötter skrek. Mina vader krampade sönder. Det var roligt att stå på skidor igen - det var det verkligen, men det var jobbigt. Men jag behövde bara slänga mig ned i snön och halvgråta lite två gånger innan lunch (men ska sägas, att jag halvsovit på ett tåg natten innan), så det är vi stolta över.

Glad att man får känna denna fina.

Tillys glasögon, Tillys halsduk, pappas mössa, min jacka (tror jag? Den passade oväntat bra efter att ha varit oanvänd 5-6 år), mammas vantar, hyrd hjälm.

Lyckligt återförenade.

Blåste så himla mycket första dagen. Alltså på riktigt - sista åket, åkte jag nästan uppför backen istället för ned. Och så började det snöa också.

Gillar hur man ser kameran i reflektionen på glasögonen.

Jäääättetrötta skidbebisar väntar på skidbussen tillbaka till lägenheten.

Vi gjorde mat i lägenheten (samt halvdog i hennes soffa, i varje fall en av oss #jag #alltidjag), sedan stack vi iväg ned till Åre Torg - där vi hade boende bokat på ett vandrarhem.

Vi spelade kort, åt Tillys chokladbollar och mandariner - innan hon läste bok några timmar och jag sov som en sten (förutom... när jag tydligen hade en konversation med Tilly som gick något i stil med: "Varför tittar du på mig, Johanna, har inte du somnat?", "jo, jag sover, har du somnat än?", men jag har inga minnen utav detta).

Såhär såg det ut där vi bodde - som en utomhusgård inomhus, med massa rum där folk bodde.

 

Väntar på bussen inför skidåkningsdag nummer 2! Mycket bättre väder denna dag - så alla liftar var öppna,

Åre är sjukt stort. Backarna är låååånga. Det brinner i benen.

Skidåkarna har fallit ihop på golvet i en hotellkorridor - där vi värmer fötterna på ett element och...

...blickar ut över Åre By.

Middag på Creperian nere i byn.

Hungriga barn.

På tågstationen. Kändes rätt lustigt, två dagar kan gå så fort. Och ändå vara så fulla. Intensivt. Ser ni de blåaktiga ljusen i en rad längre bak i bilden? De ljusen lyser upp en nedfart som jag och Tilly åkte nedför tidigare under dagen (sånt tycker jag är coolt).

Mot Stockholm...

Häftigt, va? Hur man så totalt kan byta omgivning och omständigheter, så kort och intensivt. Gå från att vara ensam hemma med massa tentaplugg framför sig, till att stå på skidor i Sveriges bästa backar. Galet. Underbart.
   Men så tärde det på krafterna - och jag satt hela tågresan hem med 40 graders feber och halsont, inte det roligaste när det höll på i 8 timmar och dessutom var mitt i natten. Har tur - världens bästa och finaste Sofia hämtade upp mig på centralen och skjutsade hem mig till Ekerö - så slapp i varje fall vänta ytterligare timmar på att tunnelbanorna skulle börja gå. Det var fint av henne.
   Så nu har jag vilat. I hela 36 timmar - jättejobbigt. Hanan kom över idag med blåbärssoppa och medicin och massa kärlek, det var välbehövligt. Och nu mår jag bättre - så jag har fortfarande ett litet hopp om att lyckas ta mig till Joel och Helsingborg imorgon på nyårsafton.

Kramkram,
J