Säg inte hejdå

Heej!

Jag tänkte jag skulle hinna uppdatera en sista gång (vem vet när jag har snabbt, stabilt, hållbart, tryggt och tillförlitligt internet igen?) innan vi (jag och mamma) åker iväg uppåt - bussen till flygbussen går om 35 minuter och väskorna står färdigpackade. Rätt lustigt det här med att vara rädd för övervikt - mitt handbagage brukar väga mer än det jag checkar in (om jag ens checkar in något..).

Sista veckan här som bofast på ekvägen har varit jättefin. Har träffat Maja och Alice, och bakat tårta med Erik. Firat Hanan som fyllde 19, haft kräftskiva med mormor och moster. Tillsammans med Tilly vinkat av Emilie på tågstationen när hon med sin stora väska tog sig mot sitt nya boende i Göteborg. Jag har lämnat tillbaka arbetskläderna till Puls & Träning. Och framförallt, min absoluta favorit, har jag packat och sorterat och prioriterat. Hur får en ner hela sitt liv i två väskor liksom? Men det gick. Lite synd att Anden och Josse inte fick plats bara.

Jag och min finaste.

Det är tradition att Birgitta bjuder på kräftor i samband med Josses födelsedag - och det är alltid lika mys.

Födelsedagsfirande hos Hanan där vi använder flertalet böcker (detta är bara ett axplock) för att hitta den perfekta äppelkakan.

Cykeltur till lilla Ica för att inhandla sånt vi missat.

Mina fiiiina, kommer sakna dessa två hur mycket som helst.

Bästa.

Kolla va, vilket bra resultat? En ska alltid vara källkritisk so I've learned.

En blir aldrig för gammal för att få ljus till tårtan. Nitton stycken absolut.

Sedan spelade vi Rita&Gissa som avslutning på en lyckad kväll.

Dagen efter träffade jag denna fina och Tilly! Vi fikade på kulturhuset, promenerade i butiker vi kommer sakna (PANDURO på kungsgatan, Olssons tyger) och hamnade slutligen i Kungsträdgården där vi introducerade Tilly till Pokémon Go och fångade Pokémons.

CATCH IT.

Vi fick besök av en liten jättestor trut.

Och Tilly såg därmed till att ställa sig på behörigt avstånd.

Vackra Stockholm.

Vi promenerar till centralstationen.

Efter många Emiliekramar, tog jag och Tilly oss till Sushihaket för en sen lunch/tidig middag.

Sedan fick vi njuta av köerna till Ekerö.... för min gång för sista gången på länge!

Här säger jag hejdå till en annan bästa vän aah.

Men, som så ofta när det gäller oss två, så dyker hon upp dagen efter för lunch tillsammans på Ekvägen.

Och har med sig massamassa frukt.

Och med koncentrationen på topp börjar vi med något vi haft i tankarna sedan april - en vattenmelonsgrill!

Sedan kom finaste Hanna över en liten stund också. Hon börjar studera på Stockholms Universitet nu på tisdag, alla blir så vuuuuxxnaaaa.

Vattenmelonsgrillspicknick i trädgården.

Lyckliga barn.

Så genomtänkt ni fattar inte - i bottnen låg (jättegod) mango - som glödande kol. Den fick en försöka få upp med sina pinnar, precision på hög nivå (och våld).

Och sen möttes vi igår också - då med träningskläder och cyklar. Det har börjat gå en båtfärja mellan Ekerö och stan - vi tog cyklarna med oss och åkte båten in.

Som de flesta andra på båten (där medelåldern just nu var över sextiofem) hade vi kameran i högsta hugg.

I stan cyklade vi till Södra Latin. Det var en ganska konstig känsla att gå in där igen - har en väl sprungit ut är ju inte det riktigt meningen att en ska komma tillbaka...

Vi hälsade på Hanan som jobbar som bibliotekarie där just nu.

Sedan åt vi mellanmål under ett träd på skolgården - plötsligt hade himmeln öppnat sig.

Så mycket jag i denna bild hahahahaha.

Jag cyklade hem, duschade och tog bilen till Höglunda för att käka lunch hemma hos Tilly. Vi tittade in deras jättefina trädgård, åt björnbär, smultron och vita hallon. Och här säger vi hejdå - på riktigt denna gång. Men vi ses ju igen liksom, tur det.

Anden flaxar med händerna för att det inte ska synas att han håller på med telefonen.

Vi hade avslutningsmiddag hemma på Ekvägen igår - råddjursfilé, grönpepparsås, tomater i ugn.

Och Josse gjorde latte och kladdkaka till efterrätt!

Sååå, kolla vad fint.

Nu måste jag skynda iväg här, snart går bussen och mamma är lite stressad och kollar trafiken på alla kanaler som finns. Känns bra att äntligen få komma till Umeå, ser så mycket framemot det här. Och det känns som om vi nollor är välkomna - faddrar har ringt, skickat meddelanden, informerat oss. Och på måndag bjuder de på fika hemma hos sig!

Kramkram - vi hörs!
J