Alpish

Hej!

Tiden springer och det har snart gått en månad sedan vi klev på planet mot Österrike, mot alperna. ASSÅ DET VAR SÅ COOLT. Det är typ lite svårt att föreställa sig när man inte varit där, och särskilt på en grund där man inte varit i någon typ av slalomsammanhang på flera år, men det var så coolt. Vi bodde i byn Ischgl - mitt i en dal mellan två stora berg, en jättemysig by där man fick betala 2000 kronor om pjäxorna var på efter klockan 20.00. Vi började tänka på det lite som två världar - en värld i byn Ischgl, och en helt annan värld 30 minuter med lift ovanför. De två världarna var så olika varandra att man, om man bara varit i den ena världen, inte ens kunde föreställa sig den andra världen. Och det var verkligen så.
   Dagarna fyllde vi med skidåkning. Jag fegade lite i början och stannade på café med mina kursböcker de första dagarna, men sedan ville jag också besöka den andra världen och spenderade resterande dagar på skidor. Det var häftig skidåkning. Innan vi kom dit berättade Anden att hans kompisar som varit i alperna sagt att det kan ta 30 minuter att ta sig ned för en backe och vi satt och diskuterade hur överdrivet det måste ha varit. Det var det inte. Det fanns backar som till och med tog längre tid. Kvällarna fyllde vi med afterski, middag och sömn - aldrig har tio timmar i sängen känts som så lite.
   Så jag vet inte. Ischgl och skidåkning i alperna slog alla förväntningar och jag som inte ens trodde jag ens lite tyckte om skidor är nog rätt omvänd numera, jag vill tillbaka.

Många bilder har kommit upp på Instagram, men har kommer några till. De flesta är tagna av familjen Larsson - Maja, Camilla och Hanna främst. Är väldigt tacksam över att de tog så många kort som de gjorde.

ASSÅ TITTA PÅ DETTA? Här står vi i Österrike och tittar mot Schweiz, och molnen är nästan under oss.

Högt upp!!!! Det var en annorlunda upplevelse - att behöva tryckutjämna i öronen på vägen nedför backarna. Ibland kände man även av att luften var mycket tunnare så högt uppe.

Anden äter wurst.

De bästa.

Vi taggar KÄLKAÅKNING kvällstid och Anden testar kameran som inte riktigt är en GoPro. "Måste ju spela in något som de kan visa på begravningen, så att de vet att jag dog lycklig".

Redo!!!!! Man tog liften (den som tog 30 minuter och gjorde att man hamna i en annan värld) upp och sedan åkte man kälke nedför en backe, 7 KM LÅNG och 1 KM I FALLHÖJD det. var. så. kul.

Anden, Josse och jag (den suddiga figuren närmast i bild, till höger) på rad.

Maten asså haha, överraskningar varje dag. Här knödel om jag inte minns fel - typ bröd och fläsk i bulle i spad????

FATTAR NI VILKEN MILJÖÖ

Och här har vi istället byn Ischgl - där man tittar uppåt för att se som omkring istället för nedåt.

När vi lämnade tillbaka pjäxorna så försvann Josses telefon... Och vi kunde inte hitta den - så pappa fick "Hitta min iPhone"-teknika fram den och GPS-signalen sa att den skulle vara på skiduthyrningsstället. Så de gick dit och frågade, men inte hade personalen hittat någon telefon? "It is in the shoes!" sa pappa. Och inte visste nån vilka pjäxor Josse hade haft? Och det var pjäxor efter pjäxor efter pjäxor på hylla efter hylla efter hylla. Bara att börja leta. Någonstans låter ett plingpling ty hitta-min-iPhone var igång. Hela personalen blir engagerad. "I hear something!!!!" Pjäxor vänds upp och ned. Pjäxor efter pjäxor efter pjäxor. Och det tar 20 minuter, men sedan har Josse sin mobil igen.

Lyckas inte vända denna mysiga bild, men här är barnen Karlsson trötta.

Det var en väldigt fin vecka, kul att få hänga med familjen Larsson också - det var ett tag sedan. Och jag tror vi hade ganska tur med vädret ändå - bilderna vittnar om en del, det de inte visar är väl kanske att termometern ibland stod på -25 och ibland på +8. En liten skillnad på 30 grader sådär från dag till dag, hur skevt är inte det?

Så vi är mycket nöjda och att på söndagen sedan hamna hemma i Umeå igen och dra igång med vardagen kändes lite tungt. Men jag kom ikapp, gällde att springa lite fortare bara. Och nu är det bara en vecka till påsk (tagga Aspelund, Kalmar (visst har jag väl berättat att jag blivit undersköterska på Neonatologen (nyfödda barn) på Kalmars lasarett i sommar????!!!! SÅ TAGGAD), Spjälkö, kusiner, familj och farmor och alla).

Kramkramkram,
J