Hongkong: är det drama, som i Dallas?

Vi fick quite a resa till Hongkong... Först så var det ju upp tidigt och så vidare, så vi var alla trötta och hungriga när vi kom till flygplatsen. Men vi lyckades checka in (även om det inte gick och göra sådär smidigt digitalt eftersom att vi var dubbelbokade i och med att vi kom med ett annat plan än planerat från Stockholm i och med strejken) och så vidare, vi lyckades käka någonting. Men sedan på väg genom hela flygplatsen mot gaten får Emelie världens allergianfall och ingen vet vad som händer eller någonting, det är bara kaos. Och så ropar de i högtalarna "final call for flight blablabla to Hongkong" och där står vi och vet inte riktigt vad som händer. Men vi lyckades få medicin från ett apotek och sedan pratade vi med personalen till vår flygning - och de rekommenderade att vi inte skulle på flygplanet, utan att vi skulle leta upp en doktor istället. Så sagt och gjort, vi fick sätta oss ned och vänta igen och sedan kom det en kvinna som hjälpte oss checka ut ur flygplatsen - hur många har gjort det liksom? Och tro mig, att checka ut är såååå mycket jobbigare än att checka in - säkerhetskontroll efter säkerhetskontroll osvosvosv, passnummer hit och dit, namnteckningar och personnummer. När vi äntligen var ute, kom vi till en läkarmottagning på flygplatsen - med en läkare som inte kunde engelska. Vi blev i princip 0% klokare - men fick i varje fall ett papper där det stod att Emelie var okej att flyga. Sedan var det bara att försöka få med oss på nästa plan, vilket bland fullbokningar, stängd qatardisk och biljetter som inte styrdes av flygbolaget vi faktiskt skulle flyga med såg rätt omöjligt ut. Vi såg framför oss flygplanshotell tills vi blev hemkörda till Sverige liksom... Men till slut fick vi biljetter på planet 15.40 i varje fall och var i Hongkong på kvällen - några timmar senare än planerat, men efter omständigheterna hade allt gått så smidigt det hade kunnat gå ändå. Vid hotellet var vi helt slut, åt en seven-eleven-middag och kollade på film - ett mysigt avslut på en kaotisk dag.

När vi vaknade upp i Hongkong dagen efter - SÅ VARMT OCH SÅ MYCKET FOLK OCH SÅ MYCKET NYA INTRYCK. Rätt intressant ändå, hur två storstäder kan vara så olika varandra.

Austin Road - här bodde vi. Asså jag har aldrig läst så mycket skyltar som på denna resa, och har äntligen en bit av svaret på frågan "vad gjorde man innan internet kom?".

Yaaay

Blåare himmel här. När vi landade med flyget klockan sju på kvällen sa piloten "välkommen till Hongkong här har vi 37 grader Celcius denna kväll" man bara -----

Vi gick på museum hela första förmiddagen - och det var hur bra som helst. Dels om Hongkongs historia - hur det gått från liksom ett verk av naturen till en världsmetropol, opiumkriget, den japanska ockupationen, tiden som brittisk koloni - och dels om människorna som bott där och deras levnadsvanor och världsbild genom åren. Det var ett jättefint museum (ooooch det hade AC - varmt rekommenderat!).

Sedan gick vi lite och hamnade mitt emot Hongkong (asså fortfarande tvek på om det ska skrivas Hongkong eller Hong kong eller Hong Kong eller HongKong, de använde lite allt möjligt) island - och där var det hur fint som helst.

Det här med om man ska fotograferas med eller utan solglasögon liksom.

Cecilia "okej men fota inte våra ben nu".

Vi tog en färja över till ön.

Och här står vi och tittar tillbaka på Kowloon - halvön där vi bodde.

Sprang på en katedral. Eller nej vänta, det var heeelt planerat, kultur bara kultur överallt i hela reseplaneringen.

Gillar hur palmer, en kyrka och skyskrapor kan få plats i samma bild.

På kvällen tänds en massa lampor på byggnaderna och vid vissa klockslag kör den en "light show" - men vi lyckades aldrig pricka in detta.

Vi tog tram upp till Victoria Peak och tittade ut över Hongkong by night!

Det här med att fota i mörker liksom how.

Där hittade vi Bubba Gump - run Forest run (när jag var mindre och inte hade sett filmen trodde jag uttrycket var "run for us run!")!

Så det var första dagen i Hongkong. Det är ganska bra det där konceptet med att byta plats - resan blir så mycket längre under samma tid liksom och man får som en helt ny energiboost. Sedan får hjärnan, som precis vant sig vid det första stället, börja om på högvarv igen - så man är ju helt slut när man kommer hem, men ändå. Och ska man ändå åka till andra sidan jorden, kan man ta och göra det ordentligt!

Kram,
J