Seoul: satan i perkele

De sista dagarna i Seoul gjorde vi Gangnam (även om vi dessvärre inte lyckades hitta den skulptur som man ska ta bild med för att visa att man verkligen varit där, I guess you just have to trust me on this one) - en lite rikare stadsdel som man, efter megahiten "Gangnam style", bör besöka. Vi tog oss även till Dongdaemun - ett annat område i Seoul känd för shopping - och tittade in den kända designbyggnaden. På kvällen åt vi Korean Barbeque - vilket är en grej. Då får man välja vilket kött man vill ha och så ställer de fram en grill - och så är meningen att man ska grilla själva. Men vi såg nog lite väl turistiga ut..., för de lät oss knappt röra grilltången liksom. Efter solnedgången åkte vi med linbana upp på Namsan och såg ut över Seoul by night.

Tunnelbanesystemet var helt underbart där - sååå tydligt vart man skulle gå och så vidare, vi åkte inte fel en enda gång. Det är ju lite annorlunda i de riktigt stora städerna, där är perrongerna som stora rum liksom vars väggar öppnar när ett tåg kommer - så man ser i princip aldrig rälsen. Och i Seoul finns det sådana här stora skåp fyllda med mat och annat för att tunnelbanesystemet ska fungera som skyddsrum om något skulle hända.

Gangnam!

Vi åkte i princip dit och vände haha...

Lunch här assåååååå, så najs. Vi åt koreanskt ett mål om dagen och italienskt, svenskt eller amerikanskt ett mål haha.

En "fejkflod" byggd för att föra in grönska till staden. Den låg precis där vi bodde och vi gick längs med den både till City Hall och Dongdaemun

Fanns jättefina ställen att sitta och filosofera på där.

Det blev ju som skevt att fånga världen genom sina solglasögon, men fånga den på bild i ett ett helt annat ljus... Så det var såhär jag såg det.

Lovely Seoul!

I Dongdaemun

Sunset mellan höghusen

Här är den stora designbyggnaden! Den var så mycket coolare än det ser ut haha - men allt det är fångat på Emelies och Cecilias kameror så ni får se det sedan.

Uppe på Namsan! Efter att ha köat för linbana i någon timme haha, men så värt - så fint. Det går ju inte att fånga sådana vyer på bild, men jag hoppas ni förstår.

En grej var att man skulle "låsa fast sin kärlek" där uppe, och det satt hänglås exakt exakt exakt överallt.

Cecilia hade glömt sina glasögon; "Johanna vill du veta hur jag ser världen just nu? Såhär. Såhär ser jag världen".

Uppe på Namsan står Namsan tower och dit kunde man också åka upp för ännu bättre vy och skybar. Men klockan var typ elva och det var kö att komma upp dit också, så vi nöjde oss med utsikten från platån där vi stod.

Det var fredagen det - en dag med mycket tunnelbana mellan platser och stadsdel efter stadsdel efter stadsdel. På lördagen hade vi en fri dag - Emelie och Cecilia hade en massa shopping kvar att göra, Cecilia hade en del sömn att hämta ikapp och jag, ja jag ville mest sitta vid floden och titta på folk. Sedan på söndagen var det tidig morgon, vi sa adjö till Seoul och tog oss till flygplatsen - Hongkong nästa!

Kram,
J