Seoul: chilla lide, tare launa

Som sagt, jag delar upp inläggen lite här...

På torsdagen besökte vi palatset Gyeongbok i Seoul - en jättestor yta mitt i Seoul med gamla hus där kejsare en gång i tiden bott. Häftigt att få konfronteras med den typen av kultur och historia - det har jag inte riktigt gjort tidigare. Här fanns det hus för allt - ett hus var kejsarens mammas kök, ett annat var till för att föda barn. Palatset var en av de riktigt stora turistattraktionerna så det var en av de få gånger jag inte kände mig alldeles ensam som blond - trots det kom några nyfikna barn fram och vill ha bild med mig.

Ingången till palatset (som DÅ INTE är ett tempel, vilket jag sa fel på säkert tjugo gånger)

 

Det var här kejsaren hade viktiga möten och så vidare. Hans "viktiga-möten"-rum. Häftigt!

Jag och Emelie med en oxe - för vi är födda 1997, oxens år!

Det fanns ett museum där också, ett folkmuseum och där gick vi runt och lyssnade på instrument de använde förr i tiden, läste om hur livet för sydkoreanerna såg ut förr, giftemålsceremonier och så vidare.

Hela palatsområdet var också en stor park, med massa vackra vyer. Och ni ser, detta mitt i staden liksom - Seoul hade allt.

Sedan gick vi till Hanok village - ett litet område i stan fullt med gamla och gulliga hus. Om ni någonsin sett ett klassiskt sydkoreansk drama - är det antagligen inspelat här. Det är också en turistattraktion men...

...människor bor fortfarande i husen - så det var viktigt att vara tyst och inte störa dem i deras vardag liksom.

Gulliga hus och skyskrapor - allt i ett!

Sedan på kvällen fick Emelie och jag för oss att bestiga Ansan - ett av de mindre bergen i Seoul. Seoul har väldigt många berg och det är en grej att man ska bestiga något av dem. Här har jag och Emelie precis tagit oss upp hela vägen - efter att dels ha varit helt vilse och gått längs något som "kanske var en stig" (antagligen hade ett djur någon gång gått där tidigare) med upprispade ben och dels upp trappsteg för trappsteg när vi äntligen hittat vandringsleden.

And it was very beautiful.

Vi tajmade rätt så bra - månen på ena sidan.

Och solnedgång på andra. Meeeen, det medförde också att det var halvt jättemörkt när vi skulle ner därifrån... men det gick bra ändå, förutom när en jättefjäril flög rakt in i Emelies öga haha.

Vi körde lite photoshoot där uppe, vi var nästan helt ensamma.

Sedan hann det inte gå två sekunder när en man äntligen kom dit, innan jag frågade honom om han kunde ta kort på oss. Flåsig och helt slut räknade han till tre och knäppte av ett kort.

Väldigt disigt. Det var inte dåligt väder i Seoul - det var bara... disigt. Smog, tror jag att det heter?

Så ni ser, på en dag hinner man dels med kultur, stadspuls och solnedgång på ett berg - Seoul har allt! Just det fascinerade mig verkligen med staden, hur det kunde vara så mycket i ett.

Kram,
J