buongiorno eller bonasera? Ciao

Hej!

Jag fortsätter lite bryskt Italienresan här.

Vi hade då lämnat Gardasjön - och tagit oss till San Bonifacio. Ett litet ställe, som vi dessutom bodde en 5 km utanför - i ett litet litet ställe som hette Locara. Där bodde vi på ett vandrarhem drivet av en Italiensk familj - och det var hur charmigt som helst. Stort och grejer överallt, till den nivå att Jesus hängde på en tavla över vår säng och speglar som satt alldeles för lågt ned för att kunna användas prydde väggarna. Stället hade bara sex rum - men de var kända för att agera plats för bröllopsfester, och en sådan tillställning hann faktiskt ske medan vi bodde där. Helt plötsligt, när vi kom tillbaka från Venedig, var uppfarten fylld med bilar och trädgården fylld med folk i fina kläder. Och där kom vi svettiga och helt slut - men vi hann relativt obemärkta ta oss upp till våra rum.

Venedig var häftigt att uppleva. Det var större än vad jag trodde, stressigare än jag föreställt mig men ändå - en stad helt utan biltrafik. Det var sååå lugnt, helt otroligt vad mycket det gör när man slipper bullerljuden från bilmotorerna. Och det är en fin stad. Hade jag varit arkitektintresserad hade jag befunnit mig i himmelen - helt otroligt hur de kan få en stad på öar att fungera så väl som den gör.

I övrigt låg San Bonifacio precis bara några kilometer från staden Soave som var så cool. Det var också en mycket gammal och oförstörd stad - som bjöd på vackra vyer och ett slott med tillhörande mur som gick kring hela staden. Allt i ett hav av grönt. Det var jättevackert och häftigt att uppleva hur de som lever och verkar (och bajsar och kissar) där helt lever vin. Det handlar inte om vitt eller rött vin, det handlar om druva och plats. För dem kommer varje vin från en plats i närheten och de kan allting. Det var häftigt. Så häftigt att vi sista dagen bestämde oss för att besöka en vingård istället för att ta oss till Verona.

Här åt vi lunch på vägen mot San Bonifacio - vid en restaurang till Valpolicella där de serverade lokal mat.

Servitrisen kom med en burk som såg ut som en ost (höger i bild) och tyckte den skulle få vara med när jag fotograferade oljeflaskorna.

Sedan kom vi hit - till Villa Bongiovanni. Ett jättestort rosa hus med rosor placerade lite varsom.

Vi tog en eftermiddagspromenad i värmen där och såg våra första vindruvor!

Efter det såg vi bara fler och fler och fler.

Även sådant som detta prydde vandrarhemmet? Min och mammas gissning är att det var just nu sånt hängde överallt - eftersom att de hade en bröllopsfest där en av kvällarna.

Middag i Soave - dock några timmar tidigt och det var två saker på den restaurangen som helt stack ut - det ena var Mamma och det andra var jag.

Älskade Soave. Så. Fint.

aaaah, favoritmiljö, blev alldeles poetisk bara av att stå där

Vi gick upp så långt vi kunde - och var helt slut efter det. Varma och trötta. Här slog värmen oss som mest - vi var inte beredda på 37 grader sol mitt i allt. Men vi vande oss efter ett tag. Nästan.

"Känns inte detta lite styltat tycker du?"

Älskade Soave. Särskilt denna kväll - när solen låg precis rätt och allt blev hur fint som helst.

Hela resan gjorde vi vårt bästa för att undvika Autostradan - motorvägen. Där körde lastbilarna i 100 och det var läskiga tullkontroller och skyltar med poliser överallt.

När vi skulle till Venedig ställde vi bilen i San Bonifacio och tog tåg.

Chillar på en tågstation där tåget bara blev tjugo minuter sent.

Tågresan tog en timme - och framme i Venedig Instagrammar mamma lite.

Jag var sååå taggad på att få se Venedig. Kunde inte ens vänta på att vi skulle fixa någon slags karta, vi bara gav oss in i smeten.

Möttes av detta.

och detta

och detta

Det är svårt att förklara Venedig - hur berättar man att trånga gränder och mycket folk är något värt att uppleva?

men det är en stad på vatten. På vatten!

Vi fick tag i en karta!!!!!!!! Inte för att den hjälpte oss så mycket. Det är snarare regel än undantag att vara vilse i Venedig. Man går in i en gränd någonstans och kommer ut på något annat ställe. Om och om igen. Och det är lika spännande varje gång.

Vi testade italiensk pizza och jag var tvungen att svälja verkligheten - ananas på pizza är inte en grej för de som vet vad pizza egentligen handlar om.

Trånga gränder, mycket folk. Men det var lite roligt - för ibland kunde man hamna på helt folktomma platser också. Det var en väldigt varierande dag, trots att den spenderades i samma labyrint.

Färgglatt! Kan man säga färgsurt? Färgargt?

Handlade vatten på Coop och var frestade att testa coop-kortet, men vågade inte riktigt.

En favoritbild från Venedig. Förutom en fantastisk bild som jag tog med en fransk familjs kamera på den franska familjen, men ändå.

Man kunde följa skyltar. Eller ja, försöka följa skyltar.

Tillbaka i Soave åt vi en lättare middag.

mummmms.

Hem och sova - dagen därpå gick vi på äventyr i vingårdarna i området.

Här hamna vi - på Ca'Rugate. Vingårdar, Vinery (där de gör vinet) och museum i ett.

Dessutom tajmade vi bra och fick en egen guidad tur av han som jobbade. Här är de olika druvorna som används av Ca'Rugate - inga internationella druvor, det vill säga; deras vin kan bara tillverkas där i Soave (och Valpolicella där deras röda druvor växer om nu någon tyckte det var viktigt).

Vi fick en tur i vinkällaren och hur vin lagras och olika metoder - och hur det sett ut genom historien.

Dessa bilder gör mig typ lite lycklig.

Sedan lyckades vi äta lunch på ett ställe med rödvita dukar!

Innan vi tog oss upp med bilen i bergen.

Allt for a good view, och för bilder att visa er såklart!

också en favoritbild

Avslutningsmiddag i Soave - vi festar till det med en Tiramisu.

Soave lyser i mörkret.

Även San Bonifacio blev något helt annorlunda, och bjöd på många fina upplevelser. Vi hamna även på poolbad med familjen som drev vandrarhemmet, åt massa god glass och tupplura i den stora sängen. 

På väg tillbaka mot Bergamos flygplats stannar vi till i Iseo, även detta en stad vid Iseosjön. Ni minns att vi första kvällen var vid en annan stad vid samma sjö, Sarnico? Vi knöt ihop cirkeln.

Där var det fint. Det slog inte Lecco. Ingenting slår Lecco.

Vi åt lunch i Iseo innan vi tog bilen till flygplatsen i Bergamo, lämnade tillbaka den och tog oss sedan tillbaka till Sverige. Vi landade sent måndagnatt, var hemma på Ekerö någon timme efter midnatt.

Både Mamma och jag är riktigt nöjda med resan. Den blev allt vi hoppats på - och mer. Den gav mersmak för Italien. Den gav många fina minnen. Den gav många nya erfarenheter - man kör bil i Italien precis på samma sätt som i Sverige (med undantag för parkeringar då - i Italien är allt en parkeringsplats, även ställen där det står andra bilar), man kan klara sig trots att GPS:en fungerar och kanske viktigast av allt - man kan få riktigt bra och välfyllda dagar, trots att man inte planerar dem i detalj femton veckor i förväg.

Kramkram,
J