Favorittältkompis

Hej!

Det känns som sekunder sedan sist - var tog veckan i fjällen vägen? Var det inte nyss jag sov i denna sköna säng, varför känns det som 8 nätter på luftmadrass/tåg gått på 8 timmar? Aaaah. Jag tror att det har att göra med att vi var så isolerade där uppe, så utan tid. Det var bara vi, naturen och andra fjällvandrare. Solen var uppe dygnet runt. Vi åt när vi var hungriga. Satt ned när vi var trötta. Drack vatten ur Jokken när vi var törstiga. Somnade när vi var trötta (20.10 ungefär). Tiden flöt ihop. Hela veckan känns som bevarad i en glasburk, oförstörd, halvt odelbar. Men jag ska försöka.

För det blev en fantastisk vecka. Jag var amazed typ hela tiden. Mina förväntningar var att det skulle vara mycket samma, samma - efter första dagen hade man sett det man skulle se liksom. Men så var det inte. Varje dag bjöd på nya äventyr - antingen var det bland träd i spöregn, eller så blåste vi av spänger när vi gick i dalar, eller så hoppade vi över sprickor i glaciärer och såg snö falla. Det var berg. Det var pass. Det var uppför och det var nedför. Det var vatten med broar, vatten att hoppa över, vatten att balansera på stenar över - och så fanns det vatten där det bara var att klä av sig byxorna och hoppa i skor som kunde bli blöta och sedan vada igenom det kalla (4°C) vattnet, företrädesvis utan att tappa balansen. Vi fick prata med japaner, svenskar, brasilianare, tyskar. Vi fick dela rum med snarkande tanter och ovana 20-kilo-och-färskmat-packare. Och mitt i allt stack en klasskompis från Umeå ut huvudet ur ett vindskydd vi gick förbi! Vänta, är det Karl?! skrek jag genom regnet varpå han svara JA hej vad kul att ni också är här, ska ni också mot Kebne? Så random.

Vi gick längs med Kungsleden och STF (svenska turistföreningen) har fjällstugor utplacerade längs med hela sträckan, ungefär var 15e kilometer. I fjällstugorna har de bäddar, kök, torkrum, tältplatser och dass. Vår plan var att tälta vid dessa, så att vi hade tillgång till att torka våra kläder om nätterna och tillgång till kök att laga maten i - men i och med att vädret inte alls var på vår sida sov vi även inne de tre första nätterna. Asså första dagen, när vi precis hade kommit fram, spöregnade det konstant. Vi gick 13 kilometer i spöregn. ALLT var blött väl framme i den överfulla fjällstugan vid Abiskojaure. Mjölkpulvret var inget pulver längre. Jag var rädd för fuktskador i kameran. Våra skor vägde nästan dubbelt så mycket av bara extra vatten. Så därför började vi med att sova inne - och även om vädret inte bjöd på hällregn kommande dagar var det så blåsigt och långa vandringar att vi sov inne kommande två nätter också. De sista tre nätterna fick vi äntligen (jag fick tjata en del på Joel men ssch) sova i tält.

Det går inte att fånga det på bild. Det var en av de mest frustrerande sakerna under resan. Jag kan inte fånga miljön när jag inte kan få den i både 3D och i 360°? Så bilderna nedan är inte rättvisa. Inte alls. Men de kanske kan ge någon slags inblick i varje fall.

Frukost på tågettttt. Går sååå fort att åka tåg om man sover hela tiden? Vi missbedömde lunchmöjligheterna i Abisko och tog oss 13 km i spöregn på endast denna frukost (och massa kakor).

REGNKLÄDERNA PÅ OCH OCH OCH REDO.

Tog nästan inga bilder första dagen - ville inte blöta ned kameran och förstöra minneskortet dag ett. Men här ser jag mitt första "vattenfall" och tycker det är exakt hur coolt som helst, så kameran åker fram ändå.

Vi hade då inte passerat trädgränsen ännu.

Vi kom fram till de överfulla stugorna i Abiskojaure - där hängde allas kläder överallt. Här blir kameralinsen alldeles suddig av fukt...

...någon timme senare blir bilderna mindre suddiga igen, phuh!

Vi stupar i säng det första vi gör, alldeles supertrötta och äntligen varma efter att ha fått av oss de blöta kläderna.

På kvällen tittar dock solen fram!

Abiskojaure. Jaure betyder på samiska sjö. Abiskosjö.

Stugorna - handikappanpassat och allt.

Nästa dag - och vi ser vårt sista träd för en bra tid framöver.

Packningen är meeed.

Vattnet i jokkarna går att dricka. Smält glaciär. Ilningar i tänderna, men så friskt och gott!

Perfektttt.

Träden blir kortare och kortare...

Jag får se mer vatten och slutar tänka "är det en bilväg bakom bergen eller vinden som brummar så himla mycket?"

Broar var en lyx som inte alltid förekom...

Trötta barn gör lunch! Den här dagen skulle vi gå 22 kilometer - och det blåste och hade sig. Vi hittade en lagom perfekt sten att sitta bakom för att hamna i lä, men frös ändå så mycket att vi längtade till att vi skulle börja gå igen.

Men asså det var så fint. Så mäktigt.

Första gången jag såg att vi var i samma nivå som snöhögarna skrek jag till så högt att de framför oss undrade om allt var okej.

SNÖÖÖÖÖ!!!!!!!

Rödmosiga och lyckliga.

Man kunde ta båt sista 5 km till Alesjaure - men det är ju bara för töntar, tänkte vi och sedan satte vi oss och tog en paus...

...och tittade på människor som tog hand om sina renar.

Denna eftermiddag gick vi längs med hela Alesjaure - längs med hela sjön. Som en helt annan miljö, jämfört med de stora berg vi gått jämte tidigare under förmiddagen. Lite elakt tho - vi såg stugorna typ klockan 15.00 och sa "men kolla vad snabbt vi gått, vi hade ju inte ens planerat att vara framme förrän typ halv fem" men hah, trots att man såg dem var det timmar kvar och vi kom fram, helt slut, klockan 17.00 i varje fall.

Denna kväll står det Hjortskav på menyn - vi har torkat hjortskav, kantarellsås på påse och en påse med 11 stycken torkade potatisar. Och så lite av mina grönsaker, såklart.

MUMS.

Underställ blev nya "inte-fuktigt"-outfiten.

Efter 22 kilometer unnade vi oss jordgubbskrämen till efterrätt.

En kräm Joel mycket noggrant tillredde. I stugorna var det "gas-kokplattor", vatten från jokkarna utanför och "slaskhinkar" som man tömde ute i "slasken" som gällde, diskvatten fick vi koka upp när vi var klara. Det kändes rätt coolt, även om jag föreställt mig att vi skulle använda Trangiaköket mycket mer än vad vi gjorde.

Nästa stopp var Tjäktja - och dit var det snö och uppför.

om jag bara vetat första gången jag såg snö..., hur mycket snö jag skulle komma att se.

Meditationsplatser stod utplacerade lite överallt.

Vi höll oss glada hela tiden och när motvinden slet i oss skrek vi "MEN DET HÅLLER JU BORT HÅRET FRÅN ANSIKTET"

Inte trodde jag att mössan skulle behöva åka på, men jodå.

Lunch! Här har vi hittat en betydligt bättre sten och har det riktigt trevligt.

Vi tillreder Västkustsoppa och jag chefar knäckebröd och en jättegod smörostgrej som bestod av smör och Västerbottenost som Joel mixat samman.

SNÖ

Dessa två killar framför oss var från Frankrike och berättade ivrigt för oss att de sett renar. De hjälpte oss även hitta bästa stället över en jokk (mindre vattenflöde) en gång - då slapp vi byta skor och grejer!

Att det var stora sprickor i glaciärerna var lagom skrämmande.

Sedan kom vi över på andra sidan snön och såg att vatten forsade under snön vi precis gått över. Vi hade gått över en naturlig snöbro. Tvek på att man hade gjort det en gång till.

Bästa. Skorna. Jag fick inte ett enda problem med skavsår eller nånting. De läckte aldrig in. De var helt perfekta.

Vi fick ta en chillpaus när vi insåg att vi skulle vara tvungna att gå förbi stugan vi stirrat på i 1,5 h för att ta oss till en bro om ledde oss över en fors för att hamna på rätt sida och sedan gå tillbaka mot stugan.

Uppe i Tjäktja var det vinter. Vi hade gått från regn till snö. Från grönska till vitt. Fjällvärdarna där berättade för oss att vädret låg två veckor efter det "normala" och att det egentligen borde vara både grönare och varmare.

"Det här är en liten stuga så vi har ju ingen bastu eller så, men ni kan ställa er i duschen om ni vill" sa fjällvärden och pekade på detta monster som var mycket större än vad bilden avslöjar.

Då hade vi avverkat 50 km på 3 dagar!

Kungsleden slutar i Hemavan, men vi följde den bara till Singi innan vi tog en annan led till Kebnekaise och sedan vidare till Nikkaluokta.

Man fick fylla i varifrån man kom...

Listan var imponerande.

Kvällen bjöd på tortellini med grönsaker och Västerbottenostsmör-grej. 

Detta hade vi roligt åt - GASOLANLÄGGNINGEN GODKÄND 22/4 - 85

Vi spelar kort och lägger patiens

Dagen efter vandrar vi vidare - över Tjäktjapasset och sedan neeeedför mot Sälka och sommaren.

Regnkläderna var på! Jag fick ha min luva fast bakom öronen för att kunna höra något haha.

"Vatten, Johanna?"

RENAR fick vi minsann också syn på!

Vid denna stuga åt vi lunch - som STF-medlemmar hade vi fri tillgång till att använda stugornas kök. Här blev det nudlar med grönsaker.

Vi hade då gått 12 kilometer men hade inte riktigt fått nog... så vi tog morgondagens tur redan då - och tog oss ytterligare 12 kilometer den dagen.

Vatten som forsade precis under våra fötter

och vattnet var typ helt ljusblått? Som pastellblått? Smält glaciär. Fett coolt.

Dimman/molnen låg så att vi inte såg toppen på bergen kring oss.

Jag fick lära mig konceptet av Jägarsnus - choklad, nötter och russin.

Och så kom vi fram till Singi - nästa fjällstuga. Här köpte vi tältplats istället för bädd inomhus och fjällvärdarna log och sa "Åh, är ni sådana där favoriter, sådana som tältar!" för de hade då 50 pers i stugorna som hade bäddar för 40.

Den kvällen blev det färdigmat...

...men eftersom att vi dubblerat sträckan vi tänkt gå, lyxade vi till det med jordgubbskräm till efterrätt.

Här, precis till höger i bild, stod tältet. Vi borstade tänderna i jokken precis i mitten på bild.

En halvt otydlig karta.

Diagram som visar hur mycket upp och ned de olika sträckorna var -

- denna dag skulle vi gå till Kebnekaise Fjällstation. Dvs en sträcka på cirka 13 km med mycket uppför i början, sedan uppneduppnednedneduppned för att avsluta något högre än där vi började.

Vägen mot Kebne var låååång. Det var 13 långa kilometer - och de 24 kilometrarna från dagen innan kändes i benen.

Men fint var det

VI SER EN STUGA.

I Kebne tältade vi också - men stationen var stor och vi fick tillgång till både kök och dusch som tältgäster. Här har vi middagen - lite smör, mjölkpulver och i bottnen på den cylinderformade lådan - 6 torkade ägg.

NYDUSCHAD och (relativt) fräsch tjej för första gången på en vecka. Härligt! Fast härligast var ändå i duschen - lättnaden i allas ansikten och samförståndet. Hjälp vad detta är underbart.

Vi blandar ingredienserna till middagen med vatten....

.....och steker en helt okej omelett!

Sedan fyllde vi den cylinderformade lådan med vatten och satte oss i tältet och borstade tänderna ut genom tältfönstret. Typ det bästa någonsin.

Och drack morgonkaffet till denna utsikt, helt jättefint! Känslan förstördes dock lite av att sitta inne, och av att ha elektriska lampor i taket. Trots att fjällstationen kändes lyxig, saknade jag myset på de mindre fjällstugorna - utan rinnande vatten och el.

Sista vandringen - mot Nikkaluokta - och vi får sol och blå himmel (dvs; mygg).

Här käkar vi lunch när en främling kommer och vill ta kort på oss. Gillar att Joel är klädd som om han vore på solsemester, och jag sitter i fleece och mössa...

Trevligaste lunchen - för vi blåste inte bort.

Njuter av livet -

- tillsammans med min lunch, nudlar och knäckemacka.

Eftermiddag kom vi fram, och då kunde vi vrida svetten ur Joels skjorta...

Vi satte upp tältet - sedan satte vi oss inne på fjällstationen, drack kaffe och spelade Poker. Naturligtvis får Joel detta på hand och vinner helt jättemycket.

men lika glad var jag för det.

Till middag har vi en påse med torkat kött, linser, purjolök, risoni...

...vilket blir en jättegod gryta när det kokas i vatten 10 minuter.

Eftersom vi gått två dagsturer en dag - hade vi en dag över i Nikkaluokta. Så vi lyxade till den dagen med att äta köpt Älggryta, sedan satt vi och spelade kort tills bussen mot Kiruna gick vid 16.20.

Framme i Kiruna är tåget sent och kortleken åker upp igen...

Här sitter jag -

- men det här är hur jag egentligen såg ut. Trött efter en fin vecka.

Och sedan hämtade tåget tillbaka hem oss till Stockholm, färskmat och vattenklosetter igen. Det var lite lustigt. Helt plötsligt hade man kontakt med alla igen, täckningen var tillbaka och eluttagen började rada upp sig. Det var ändå rätt skönt, ni vet, att vara bortkopplad från allting? Att bara ha sig själv, Joel och planerna för dagen att hantera.

Överhuvudtaget har hela fjällvandringen gått smidigare än jag trodde. Det har varit jobbigt fysiskt och jag har haft träningsvärk och varit trött i muskler och kropp - men inte alls till den nivå som jag trodde. Att vara inom samma kvadratmetrar som Joel en vecka orsakade inga problem alls. Inga myggbett, inga skavsår, ingen sömnbrist. Det var en utmaning, något helt nytt och när jag nu har tittat tillbaka på bilderna och tänkt tillbaka, är jag bara så glad att jag och Joel genomförde det. För vi har haft det så fint.

Kram,
J