Det är teoretiskt lätt att köra bil i Italien

Hej!

Jag och mamma fick en jättefin vecka i norra Italien. Verkligen. Och Italien har imponerat på så otroligt många sätt, det är ett så jättejättevackert land. Och alla har varit så trevliga. Och alla har hjälpt oss. Jag hade rätt höga förväntningar och hade velat åka till Italien länge - och ändå blev allt bättre än väntat.

Resan började med flyg till Bergamo där vi sedan hyrde bil. Därifrån rörde vi oss sedan österut - mot Venedig. Vi sov på tre helt olika ställen och har på det sättet varit omringade av berg, sjöar och böljande, gröna kullar. Vingårdar. Solnedgångar. Turister. Folktomt. LIDL's. Cyklister. Barnfamiljer. Pensionärer. Barer, pizzerior, ristorante's. Det har varit en resa med nya äventyr varje dag och det känns nästan som om vi var borta hur länge som helst.

Jag har tagit, sorterat, uppemot 700 bilder. Så även om jag inte publicerar alla här - så delar jag upp det lite i olika inlägg för att det inte ska bli för mycket. Här kommer från vårt första delstopp - Bergamo - där vi bodde två nätter på ett flygplanshotell som vi faktiskt tog oss till i den hyrda bilen, trots att svetten rann ned för ryggarna av ren nervositet. Hur kör man bil i Italien? (Vi insåg naturligtvis mot slutet av resan att svaret var; precis som i Sverige men ändå). 

Frukost. De har ett kaffesystem som vi, som koffeinberoende 2L-morgondrickande Stockholmare, inte riktigt förstår - en mun Espresso kan väl inte ersätta kaffe med mjölk? Inte heller den där Americano-varianten som var brunt vatten, eller Cappuccino där 70% var mjölk. Men vi lärde oss.

På morgonpromenad i Bagnaticá, där vi kanske eller kanske inte bodde (beror på om man går efter kartan eller verkligheten).

Bergamo är en stad i två delar - en "låg del" och en "hög del" och det går linbana mellan stadsdelarna.

När vi sa till han som serverade denna glass att vi kommit dit för att vi läst att de ska ha bäst glass i Europa, svarade han "they got it wrong. Best in the world".

Vi sitter på det caféet och planerar dagen. Hela resan gick mycket ut på att träna på att planera efter hand och vara spontana. I de flesta fall gick det faktiskt oväntat bra.

Cittá Alta (höga staden).

Mamma: "det är nästan så att jag måste ta de här bilderna, annars ser du alltid större ut än mig".

"men jag är inte fri"

jaja, jag vet att ni fattat att vi var högt upp och såg hela stan

men jag ger mig inte för det

När man var i Cittá Alta kunde man ta linbanan en station ytterligare högre upp, till "stället där alla rika Milanobor har sina sommarhus"

Vi gick ned istället för att ta linbanan.

Hamnade på alldeles för sen lunch (det vill säga, 10 min innan de stängde) på detta ställe...

som var EXAKT. HUR. MYSIGT. SOM. HELST.

Shoppinggatan bekläddes i pastell

På kvällen tog vi bilen till Sarnico - en by vid sjön Iseo.

Där var det jättevackert. Det är nästan synd att ögonen vänjer sig efter ett tag.

  

Första kvällen och vi hade inte riktigt fattat det här med att man inte äter middagen 18.00 i Italien. Men vi hittade till sist ett öppet hak.

Åker tillbaka till hotellet i solnedgång.

Ja - det kommer bli en massa bilder. Men det har funnits mycket roligt och fint att ta kort på, och jag har försökt tänka extra mycket på det här med hur man komponerar bilder för att hålla dem intressanta, så jag vill visa dem. Inte för att alla ovan är särskilt genomtänkta haha - det mesta är bilder för att återge allt i bildlig form.

Efter andra natten i Bergamo - den första natten var precis efter att vi landat sent måndagkväll - tog vi oss vidare - mot Peschiera del Garda!

Kram,
J